Jag vet, jag har varit totalt usel på att uppdatera bloggen.
Men nu är jag här igen.
Åh, vad det har hänt mycket sen sist. Flyttade jue ca 25 mil från Stockholm.
Varför valde jag då att flytta så långt? Jo. I Stockholm är det så fruktansvärt dyrt att bo om man har ett vanligt jobb, med vad jag kallar vanlig lön. Men det är absolut inte den enda anledningen till flytten. Det byggs så mycket i Stockholm, å jag vill bo mer på ”landet”. Vill se mer utav naturen.
Har inte haft det så lätt sen jag flyttade. Har haft ordentligt med motstånd. Inget jag har valt att prata om direkt.
Fick tag på en lägenhet i andra hand dit jag flyttat. Bara det att killen som hyrde ut den lurade mig. Han tog pengarna för hyran och stoppade i egen ficka, utan att betala sin hyra. Han ljög vem som var hyresvärd å fick inte ens hyra ut i andra hand.
Så det har inte varit en dans på rosor direkt.
Men nu sitter jag i den lägenheten ändå… å med första hands kontrakt. Han är polisanmäl och vräkt.
Lägenheten ligger en bit utanför stan. Jobbar i stan å har ca tio minuters bilväg till jobbet.
Jobbet har/är det också jobbigt med. Är samma företag som jag jobbade på i Stockholm. Men tyvärr sköts/styrs de båda helt olika.
Jag har inte fått jobba enligt fackliga regler, vilket har varit en utmaning. Chefen å jag har inte kommit överens. Vart chockad att fackliga regler inte var en självklarhet här. Har fått höra så mycket skit från min chef över att jag kontaktade facket när vederbörande inte lyssnade på mig. Har mått fruktansvärt dåligt utav det. Har under vissa dagar bara legat i sängen å gråtit.
Men det börjar sakta bli bättre, om det inte bara är en fasad chefen byggt upp nu för att lätta stämningen…
Åh, ikväll regnar det. smattrar så mysigt mot fönsterrutan mot mitt vardagsrum.
Igår låg jag på balkongen i solen å lyssnade på musik och bara va. Så himla skönt. Inte massa måsten. La allt åt sidan å bara tog det lugnt. Det förtjänade jag verkligen.
Nu bjuder jag på två bilder från mitt liv här borta…
När gör man rätt, när gör man fel.
När gör andra fel. När gör andra rätt.
Alla har olika synpunkter.
Det vore bara konstigt om någon höll med dig fullständigt.
Samma sak om någon inte höll med dig om något.
Vi ser saker på olika sätt utifrån våra egna värderingar.
Värderingar som byggs upp efter vad var och en är med om.
Jag har varit med om för mycket.
För mig är det absolut viktigaste att må bra.
Jag hatar orättvisor. Jag hatar när folk kör över andra.
Varför gör de så? Jag skulle aldrig, ALDRIG göra så.
Idag är jag totalt överkörd. Jag är okej, men ledsen.
Jag kan inte heller skriva om varför, jag har folk som läser min blogg som dömer mig.
De tänker inte efter. Bara antar och dömer. Varför gör folk så?
Varför skyller folk på andra? tar ut saker på den som är lättast att ta ut saker på?
De är de som förtjänar det minst. Oftast de som inte gjort något fel.
Jag har inte gjort något fel.
Det är sällan någon faktiskt släpper allt för att gå och lyssna, stötta och bara finnas där.
Att säga NEJ, det är inte lätt. Men om någon gör det. Stötta den stackaren. Jag lovar, lyssnar ni kommer ni förstå. Står ni uppför personen då. Då har ni oftast gjort något bra. Är ni tysta, låter någon köra över någon. Jag lovar. Ni har inte gjort något bra.
Vi har rättigheter. Varför trycks de bort?
Vad tjänar vi på det… vi kan inte heller byta orätt mot något annat orätt.
Gäller det du säger eller gör någon annan. Prata med den personen.
Fackliga rättigheter gäller tydligen inte alla
//TinnZ
Haloj!
ikväll har jag varit på HLR utbildning med jobbet.
Nu sitter jag och tårarna rinner.
Jo, det är såhär… Jag har varit med och sett en person med svårt hjärtfel i månader på sjukhus med att kämpa om att överleva.
På denna utbildning visade de en verklighetsfilm som väckte starka minnen hos mig. Hade jag kunnat resa mig och gått ut, hade jag gjort det. Hade inte räknat med denna film….var fruktansvärt jobbigt.
Lyssnade på infon, men inget mer. Jag klarar bara inte det…
Är jag känslig?
//TinnZ
Hej alla underbara läsare!
Har som sagt flyttat nu. Jobbar, sliter och njuter på min nya bostadsort.
Allt har inte gått som på räls, men det mesta brukar reda ut sig, på det ena eller andra sättet. När jag bodde i Stockholm hade jag två jobb och utöver det volontärarbetade jag på Vaxholm katthem. Har själv två katter. Nästan direkt när jag flyttade in i mitt nya hem insåg jag att jag nästan bodde granne med ett katthem. Hur mysigt är inte det? Ikväll när jag gick en promenad följde nyfikna blickar mig från fönstren på fastigheten. Så nu har jag bokat upp mig! ska dit på måndag den 1 Januari. Brinner man för katter och katters öde så gör man. Ska försöka hinna med att fota lite runt om på orten för att visa er vilken otroligt fin miljö jag numera bor i. I en månads tid nu har jag haft ett stort brett leende när jag susat till jobbet genom skogen. Snötäckta tunga granar. Knappt någon trafik och bara rena myskänslan i kroppen. Den här flytten är så perfekt! Jag gjorde som jag kände, och det kunde inte ha blivit bättre. Så nöjd. Underbara kollegor på jobbet som får en att gråta av skratt. Får lära mig massor och utvecklas på jobbet. 😀 riktigt nöjd tjej!
Fortsättning följer… //TinnZ
Hej läsare, följare…
Jag tog Guld! Full pott. Så lycklig.
Jag har fått jobb långt från Stockholm. Jag har skaffat boende och nästan alla mina saker är flyttade. Så stolt över mig själv och vad jag klarar av trots alla som tvivlar. Jag kommer hålla mitt boende och min jobb ort hemliga. Av olika orsaker. Jag vill känna mig fri. Jag kommer blogga oftare från och med nu. Jag vill visa er att man kan uppleva sina drömmar. För det kan man. Kan jag. Kan ni. Jag hoppade ur ekorrhjulet som är så vanligt att fastna i. Jag har slitit mig ur allt som har varit jobbigt för mig, nu är full fokus på mig.
Hej!
Jag har tidigare skrivit att jag tänker lämna Stockholm. Det står jag fast vid. Vill inget hellre. Just nu har jag ett guldläge. Om allt går som jag hoppas. Jag kan förstås bli besviken. Det vet jag. Jag har ett arbete på gång, men vet inte 100% än. Men jag hoppas och lever för det. Men just ikväll är jag både ledsen och arg. Jag har fortfarande personer som jag håller kärt som får mig att tappa tron på mig själv. Vart är all positivitet och stöttning?
Jag blir så frustrerad. Vad skulle ni säga om det faktiskt går vägen för mig, att jag kan göra det jag drömmer om. Att jag flyttar ifrån Sveriges huvudstad. Det går, tro mig. Jag har fått frågor som:
”Hur ska du klara dig?”
Varför skulle jag inte det? Vad är det egentligen ni tror att Stockholm har som inte andra städer/byar whatever har? Jag lovar! dom har nog både mataffärer, bostäder, jobb och folk. Jag kommer inte gå hungrig, sova i skogen eller gråta mig till söms över att jag inte har vänner att umgås med. Jag blir så ledsen att ni inte kan försöka förstå, stötta och uppmuntra mig. Ni gör helt tvärt om. Varför ska jag bo och jobba där jag inte mår bra.
”varför ska du kolla boende när du ej fått jobbet än?”
Varför ska jag vänta? Får jag jobbet, kommer jag jue stå utan boende om jag inte har skaffat boende planer? Jag blir så arg. Varför får ni mig att tappa tron och hoppet med dessa ord.
SLUTA SLUTA!
om ni inte kan komma med något annat att säga, så säg då ingenting!
Jag hoppas att rätt personer känner vilka detta är menat till. Men det är tyvärr de närmaste runt omkring mig som gör såhär. Fortsätter ni bryter jag kontakten när jag väl kommer iväg, jag vill inte ha er omkring mig. Jag skulle nämligen ALDRIG göra så mot någon. Aldrig.Jag tar åt mig. Jag tappar tron.
Tyvärr är en av personerna min egen mor! Hur kan man. Förstår om man inte vill släppa taget när man växer upp, men jag är för sjutton 30 år! Så detta måste handla om något annat. En annan är Thomas! Jag stöttar dig Thomas trots allt som hände. Jag stöttar dig om jag kan i det du kämpar med. Sluta upp med att få mig att känna mig som ingenting. Att jag inte klarar nåt. Ni får mig att tro att jag bara hittar på alltihopa.
//En mycket ledsen tjej som kämpar för sina drömmar i hård motvind.
Hej!
Ända sedan jag bestämde mig för vad jag skulle göra med boende (dvs flytta från Stockholm), Har många ifrågasatt detta. Det är så himla tråkigt. Det gör mig lite ledsen. För jag känner verkligen att mitt beslut är så rätt för mig. Jag längtar! Jag får känslan av att folk i min närhet inte tror att jag klarar det.Vissa undrar om det inte är för andra orsaker som jag väljer att flytta. Jag vill göra detta glasklart. Jag flyttar för att jag är trött på Stockholm, då jag bott här i hela mina 30 år. Det byggs överallt numera. Jag vill ut på landet. Vill se naturen, inte betongväggar. Jag vill ge mina katter chans till utevistelse och slippa oroa mig för deras liv med biltrafik. Jag vill inte ha en granne som glor över något staket. Jag vill ha frihet. Jag vill inte heller sitta på ett huslån hela livet. Det är så dyrt i Stockholm.
Jag vet att ni är många som känner mig, vet vad jag gått igenom och är övertygade om att jag flyttar för dessa saker. Så är det inte. Jag låter inte sånt påverka hur jag lever, vart jag lever och vad jag väljer att göra eller inte göra. Tvivla inte på hur jag ska klara detta, hur jag ska gå tillväga och hur jag ska lösa allt. Det gör jag!
Jag är inte mammas lilla Martina. Lillasyster till hon som dog i cancer. Hon som grät på ett tåg från Småland till Stockholm för 12 år sedan. Inte heller tjejen som fick vara målsägande i rätten i ett mycket jobbigt fall för några månader sedan.
För varje dag, är vi nya personer. Vi stannar inte upp i livet på grund utav händelser eller beslut eller känslor vid ett specifikt tillfälle.
Jag ångrar inte mina beslut, mina tankar och känslor. De fanns där när tillfället var på grund utav det som hände då. Det kan inte folk säga är rätt/fel. Det var jag. Det jag kände. Det jag gick igenom. Ingen går igenom samma saker. Döm inte, anta inte.
Jag heter Martina Melin, kallas för Tinnz. Född 1987och bor på hemlig ort i Stockholms regionen. Jobbar som säljare i inredningbutik. I min blogg kommer ni få följa mig i min vardag och mitt stora intresse för text och bild.
Annas Monde
